Frågor och svar
Här samlar vi frågor och svar på några av de spörsmål som många funderar över i fallet Ynglingen.
Varför kallar ni Robert för Ynglingen?
Ynglingen är ett begrepp som finns i ett antal förhör, däribland de med Anna Hage och Göran Israelsson, som avser personen som först var framme vid Olof Palmes döda kropp. Hittills har man trott att det var Stefan Glantz, men idag vet vi att det var Robert. Därför passar Ynglingen in bra på det här spåret.
Vem eller vilka låg bakom mordet enligt Robert?
Den som sköt ska ha varit en man vid namn Gunnar Ställfors, född 1934 och avliden 2015. Han planerade mordet tillsammans med ett antal andra vuxna män bosatta i och omkring Stockholm. Det är bekräftat att personerna existerar och att de umgicks. Gunnar har bland annat jobbar som trollkarl och konferencier, och hade bra koll på det svenska nöjeslivet, enligt Robert. Han var artig och belevad, men kunde ibland visa sig vara något av en dubbelnatur där vissa sidor var avsevärt mindre trevliga…
Vilka bevis finns det för att den här teorin stämmer?
I Göran Israelssons förhör pratar han om en ”yngling” som är framme vid Olof Palmes kropp. Om detta hade varit hans kompis Stefan Glantz hade han sannolikt nämnt honom vid namn. I förhör från restaurang Bohemia finns Roberts version av vad som hände i trapporna från Tunnelgatan nästan ordagrant återgivna av ett vittne. Dessutom har Robert en klar bild av vad som hände, och på vilka platser, vilket märks i de inspelningar från mordplatsen som gjordes 2024.
Vem eller vilka står bakom den här sidan?
Robert Barestrand ansvarar för innehållet och är den som står bakom sidan. Han får hjälp av ett antal researchers, journalister m.m. med att försöka fastslå historien och nå ut med den. Med tanke på att ett nytt spår i Palmemordet kan anses kontroversiellt har de flesta medarbetare valt att inte framträda med namn.
Var kan jag hitta mer om det här spåret?
Robert har släppt en bok i ämnet som du hittar här: https://bokshop.bod.se/ynglingen-aer-aterfunnen-robert-barestrand-9789180576369.
Dokument som styrker Roberts historia finns bland annat på Palmemordsarkivet och wpu.nu.
Vill du veta ännu mer?
Här kommer vi att lägga till lite av det som finns som bilagor till Roberts bok, och som visar att hans version får stöd i förhör m.m.
Till att börja med kan vi konstatera att många trott att ”Ynglingen”, ett begrepp myntat av Anna Hage, är Stefan Glantz. Men läser man förhöpren kommer man snart fram till att detta är orimligt. Lena Bäsén åkte i samma bil som Glantz, och i förhöret med henne står det:
Med andra ord, Lena Bäsén var först av alla framme vid Olof Palmes kropp. Killarna i baksätet hade inte sett något och hade ingen anledning att direkt rusa ut.
Mannen i grå jacka måste vara någon som Bäsén inte känner till, annars hade hon namngivit honom. Med andra ord kan det inte vara Stefan Glantz, som hon ju kände väl.
Samma sak ser vi i förhöret med Göran Israelsson.
Han kände också Stefan Glantz väl, men säger ändå ”killen”. För att det här ska vara Stefan Glantz måste Israelsson helt ha missat att hans kompis öppnar bildörren, tar sig ut, springer fram till kroppen och gör konstgjord andning på Olof Palme. Det är inte rimligt. Om han trots allt hade missat allt detta skulle han ju känt igen sin vän framme vid Palmes kropp, även om han hade blod runt munnen.
Det är med andra ord helt uteslutet att personen som var framme först vid Olof Palme var Glantz.
Utöver allt detta säger Stefan Glantz att han kom fram till ”den på rygg liggande mannen”. Med andra ord hade någon vänt på honom redan. Det vittnar om att någon var på platsen före Glantz.
Den 2 mars 1986 intervjuas Anna Hage i Länstidningen i Södertälje. Hon säger då, om offret:
Alltså pågick någon form av insats, eller i alla fall början av en sådan, när Hage kom fram till kroppen.
I rätten hävdar Anna Hage att hon var först framme vid kroppen, vilket inte stämmer med hennes inledande vittnesmål (se ovan). Hon säger också inför rätten att Stefan Glantz kom fram senare, och det är ju korrekt. Men hon nämner ingenting om den ”yngling” som fanns med i det första förhöret.
Rent anekdotiskt kan vi också nämna en passage ur Anna Hages självbiografi ”30 år av tystnad : Mitt liv i skuggan av mordet på Olof Palme”. Här menar hon att hon kallas till ett möte, eller en träff, på ett konditori 1988. Väl där möter hon en militär i full uniform som ger henne en varning:
Kan det vara så att Ynglingen var en av de saker som ”inte skulle komma ut”? Det kan möjligen anses konspiratoriskt, men om man gör sig besväret att stämma möte med huvudvittnet, uppträder i full uniform, möjligen i syfte att skapa respekt, och man dessutom levererar ett sådant meddelande – är det då en orimlig tanke att Ynglingen var en av de som man inte skulle prata om?
Robert menar att det är så, och mycket tyder faktiskt på det. Vad tror ni? Läs gärna dokumenten och bilda er en egen uppfattning!
Till sist: Robert säger att han var inne på en restaurang för att köpa cigaretter till männen som enligt honom genomförde mordet. Där finns också ett vittnesmål som stämmer väldigt bra på det Robert uppgivit.
Robert menar att han sprang upp och ner i trappan på Tunnelgatan på order av en av männen som var med, med bortförklaringen att de skulle repa inför en filminspelning. Robert säger spontant att han mötte en person i trappan och säger något i stil med ”hej på dig du!”.
Robert har inte själv varken studerat eller intresserat sig för förhören, och han kunde inte namnge restaurangen. Men med hjälp av beskrivningen från honom och foton och dokument från den tiden lyckades en av gruppens researchers hitta ett förhör från restaurang Bohemia, som det rör sig om.
I ett förhör står det såhär:
Med andra ord, i ett obskyrt förhör som varken Robert eller researchern kände till fanns möter någon en ung man (även om han överskattar Roberts ålder lite), och en nästan identisk ordväxling utspelar sig. Det kan omöjligt vara en slump. Dessutom stämmer beskrivningen av killen som vittnet möter väldigt bra in på Robert vid den tiden.
Det kan också nämnas att när Robert fick veta att det här förhöret fanns blev han inte uppjagad eller försökte övertyga researchern om att det rörde honom. Istället sa han bara: ”Där ser du. Det var som jag sa.”.
Enligt oss som jobbar med sidan och gruppen är den reaktionen ytterligare en sak som kan läggas till Roberts trovärdighet. Läs gärna och bedöm själva!