Bakgrund

Roberts bakgrund och historia

Robert föddes 1969 i Polen och kom till Sverige och Stockholm på 1970-talet. Robert hade en ganska tuff uppväxt vilket gjorde att han distanserade sig från föräldrarna och levde mer självständigt.

Robert var lite vilsen i det nya landet men kämpade på. En dag kom han av olika anledningar i kontakt med en man som själv var runt medelåldern vid denna tid. Han gav Robert husrum och han fick följa med honom på denne mans bravader. Man kan i någon mening säga att han blev som en sorts mentor för Robert, även om deras vänskap kantades av en del problem.

Det var den här personen som, enligt Robert, senare ska ha skjutit ihjäl Olof Palme. Och gruppen runt den äldre mannen ska ha varit medvetna om planerna.

Vi ska vara tydliga med att Robert själv inte kände till planerna, och inte involverades i dem. Han var bara ett ”bihang” åt gruppen i sammanhanget, och har själv inget på sitt samvete vad gäller statsministermordet.

Men vad finns det som styrker Roberts historia? Det är faktiskt mer än vad man kan tro vid ett snabbt ögonkast. Bland annat har en person i gruppen som nämns ovan bekräftat att de kände varandra, och också gjort antydningar om att han känner till planerna på mordet. Ett mycket viktigt vittne till mordet säger också att saker och ting faller på plats när han hör Roberts historia. En ambulansman bekräftar Roberts utsaga om hur mycket, eller lite, folk det fanns på platsen strax efter mordet. Och det här är bara en del av det vi hittat.

Dessutom ser man i förhörsprotokoll att det finns utrymme för Robert på platsen. Göran Israelsson, som åkte i samma bil som Stefan Glantz, mannen som officiellt gav Palme konstgjord andning, pratar om en ”yngling” som var framme vid Palmes kropp. Problemet är bara att Israelsson kände Glantz väl. Så om det var Glantz som var framme vid kroppen skulle Göran inte kallat honom en ”yngling” utan nämnt honom vid namn eller sagt ”min kompis”. Det hade inte gått att undvika att se att Glantz sprang fram till Palme, i och med att Stefan och Göran satt i samma bil.

Även i Anna Hages vittnesmål pratas det om en yngling som ger Palme konstgjord andning på samma sätt som Robert berättar att han själv gjorde. Kan det vara Robert och inte Stefan?

Såhär såg mordkvällen ut i korthet enligt Robert:
Kvällen börjar med att han följer med ett antal män i bil in till stan den där fredagskvällen. De kom till Östermalm i centrala Stockholm eller närmare bestämt till platsen vid Sveavägen/Tunnelgatan.

Robert och dessa män rörde sig en del runt platsen som senare kom att visa sig bli platsen för mordet.

Robert märkte att något var i görningen men visste ändå inte vad det handlade om, och han brydde sig inte heller så mycket utan följde bara med de vuxna grabbarna. Han hade trots sin rätt unga ålder fått i sig en del alkohol denna fredagskväll, precis som många andra ungdomar på den tiden.

De rörde sig på olika platser vid området kring Sveavägen/Tunnelgatan och Malmskillnadsgatan. Tiden rullade på den där sena kvällen och klockan blir runt 23,20
Efter en stund befinner sig Robert vid trottoaren på Sveavägen. Då är han bakom den gråa pelaren vid den stängda tunnelbanenedgången tillsammans med en utav killarna. Robert säger: ”I ett moment så säger han plötsligt ’kom nu!’ och jag börjar gå då. Då Säger killen till mig att vi väl kan gå i sicksack och latja lite så här. Så killen höll på att fjanta sig genom att gå i sicksack vilket jag då också började göra.”

Robert minns mycket väl manskapsbodarna som stod uppställda på varandra mitt i gatan mellan husen på Tunnelgatan. Man kunde därmed passera både till höger eller vänster om dessa baracker. Robert och killen började nu gå hastigt på vänster sida om bodarna med Sveavägen bakom sig.

Efter ett antal sekunder kom Robert och mannen fram till hörnet Tunnelgatan/Luntmakaregatan.

Där tog de två till vänster och fortsatte därefter gå längs Skandiahuset baksida när det plötsligt hör kraftiga smällar.
Personen som intervjuar Robert frågar följande ”Hur många smällar var det du uppfattade?” Robert svarar:

Sen fortsätter mannen och Robert vidare en liten bit på Luntmakaregatan bakom Skandiahuset när mannen plötsligt säger att det har gått för långt. Så de går tillbaka en liten kort bort. Då möter de en man som halvspringer, och som kommer emot dom. Vad som bland annat händer då tar vi upp i ett senare program. Robert och mannen kommer nu tillbaka till hörnet Luntmakaregatan/ Tunnelgatan och då vänder sig Robert om kollar efter var mannen tog vägen.

Robert står nu ensam i hörnet medan mannen han gick med tidigare plötsligt går i väg ensam bort mot barackerna för att sen komma tillbaka Robert igen. Men mannen sticker iväg ytterliigare en gång mot barackerna och möter Robert igen som står kvar där i hörnet.

Då nästan föser mannen med Robert en liten bit in på Tunnelgatan intill barackerna och pekar bort mot Sveavägen och säger: ”Robert spring och kolla det är som har hänt där borta”.

Samtidigt noterar Robert att mannen han är med har lagt märke till en kille som står och trycker i någon form av blå jacka och som står mellan barackerna. Mannen stirrar mot killen i blå jacka vid baracken.

Nu springer Robert fram på den hala Tunnelgatan mot Sveavägen. På vägen möter han en lång man som halvspringer och passerar honom. Han känner inte igen mannen. Han har mörka kläder. Robert är säker på att det inte är Stig Engström.

Han ser nu att det ligger en person där framme, ungefär vid vägen. Bredvid står en kvinna som skriker.

Robert rusar fram och början hjälpa personen som är Olof Palme, genom att ge denne konstgjord andning. Han ifrågasätts av en person runt kroppen, som frågar om han verkligen kan detta (vilket han kan). En person i gruppen kommer kort därefter fram och tar med Robert därifrån.

Detta är i korta drag Roberts kärnhistoria. Om du vill läsa mer om bakgrunden, de olika personerna och vad som talar för att detta stämmer, beställ gärna boken ”Ynglingen är återfunnen” som Robert skrivit tillsammans med researchers och medhjälpare. Den finns på https://bokshop.bod.se/ynglingen-aer-aterfunnen-robert-barestrand-9789180576369.