Olof Palme beskylls allt som ofta för att ha prioriterat utrikesfrågor framför de inhemska. Möjligheten att den här uppfattningen förstärkts kan härledas till Palmes, de facto, internationella engangemang i en hel rad frågor. Dock, vilket är väsentligt att belysa, kan det bekräftas att Palme utnyttjade sina internationella kontakter för att, bland annat, strypa invandringen, gynna svensk vapenindustri och anförskaffa stororder i utlandet för svensk storindustri.
Det är välkänt att Palme gjorde stora ansträngningar för att stoppa flyktingvågen under Europas första invandringskris som tog fart 1983. Vidare tillsåg Palme att flera gynnsamma kontrakt tilldelades Bofors för vapenförsäljning till bland annat Indien, den mest välkända, men mörkertalet är troligtvis stort. Ett mindre känt exempel är Palmes goda kontakter med Turkiets president, Kenan Evren, i början av 1980-talet. Efter en överenskommelse dem emellan upphandlades upprustning av Turkiets järnvägsinfrastruktur helt till svenska leverantörer. Det här omnämns till och med i Palmerummet som ett tänkbart motiv till mordet, då med tanke på PKK som förövare, med Palme som gynnare av Turkiet, och i längden ett sorts stöd till den repressiva turkiska regimen. Allt det här var naturligtvis till fördel för Sverige ur ett inrikes perspektiv.
Inrikes
Hur förhöll sig Olof Palme till inrikespolitiken i verkligheten? Alltså, inte vad diverse författare och debatörer försöker utmåla honom som, enbart i syfte att förstärka deras egna teorier. Lyckligtvis nog finns, och fanns, medarbetare till Palme som kan klargöra hur det verkligen låg till.
Jonas Widgren, med flera, uppger att Palme alltid engagerade sig djupt i de inrikespolitiska frågorna. Det var Widgren som fick order om att mota 1983 års flyktingkris på order av Palme. När det misslyckades tog Palme, som bekant, saken i egna händer med ett lyckat resultat.
Övriga medarbetare har framhållit att Palmes utrikespolitiska engagemang är överdrivet, i det här fallet ställt mot det inrikes dito. Palmes efterträdare, Ingvar Carlsson, skall ha ägnat sig ännu mer åt utlandet än Palme. Det kan dock delvis förklaras med att Carlsson forslade in Sverige i EU.
Efterspelet
Ett talande exempel om Olof Palmes djupa engagemang för nationens väl och ve utspelar sig faktiskt innan bion, när Palme samtalar med Björn Rosengren, varvid Fru Palme känner sig manad att avbryta dem. Olof ville diskutera avtalsrörelser med Rosengren och var på gott humör. Dock tyckte Fru Palme att det skall vara en kväll fri från politik. Inte långt efter mordet meddelade förbundet Verkstads att de är villiga att återuppta förhandlingar. På frågan om varför i nuläget, meddelar verkstads ordföranden ordagrant: ”Mordet på Olof Palme har helt förändrat den politiska spelplanen”.
Finans och Industri
Det kan tyckas att den ekonomiska eliten torde ha varit tillfredsställda med hur Palme tillsåg att Svensk industri gick på högvarv. Dessvärre hade finans och industri andra planer än Palme. Istället för en stark nation präglad av solidaritet och nationalism, önskade de förstämnda en oreglerad invandring, ojämlikhet och krossandet av arbetarrörelsen. Syftet? Inget annat än att berika sig själva maximalt och skapa ett slavsamhälle där solidaritet är en omöjlighet…Ett mord på Folkhemmet och dess sista förfäktare, Olof Palme…
Christopher Sjölund
No responses yet