Ett Falsarium Avslöjat

Ett Flödat Bildäck

Den 6:e mars 1987 lämnade fartyget the Herald of Free Enterprise hamn med bogportarna i öppet läge och således var bildäcket direkt exponerat mot havet. Kort därpå började havsvatten strömma in på fartygets bildäck förorsakande en kraftig slagsida, varav fartyget kantrade. Hela förloppet tog under fem minuter. Den enda anledningen till att någon överlevde överhuvudtaget var att fartyget hamnade på en grund, med delar av överbyggnaden belägen ovan vattenlinjen.

The Herald of Free Enterprise.

M/S Estonia – En Jämförelse

I korthet utgår den officiella förklaringen till M/S Estonias förlisning, enligt den internationella haverikomissionen J.A.I.C., ut på att bogvisiret lossnade och samtidigt slet upp den inre rampen. Det i sin tur medförde att fartygets bildäck exponerades mot det öppna havet, varav sjövatten började strömma in på bildäck i avsevärda mängder.

Konsekvenserna av det här torde rimligtvis ha förorsakat ett raskt sjunkförlopp, i likhet med det som drabbade Herald of Free Enterprise. Nu skedde uppenbarligen inte det, utan ett helt annat förlopp förefaller ha utspelat sig.

M/S Estonia – Tidsmässig Analys

Uppgifter från överlevare anger att det tog 45-60 minuter från den första slagsidan till att fartyget kantrat över fullständigt. Det bör ställas i förhållande till de högst fem minuterna det tog för ovan nämnda H.O.F.E.

Det finns flera saker som, förutom tidsuppskattningar från överlevare, understödjer en utdragen händelsekedja. Bevisligen åstadkom några på Estonia att sjösätta både livbåtar och livflottar, vilket är ett tidskrävande strävan. I synnerhet vid en uppkommen slagsida.

Vidare överlevde ett ansenligt antal personer från fartygets nedre däck, hyttavdelningarna belägna under bildäck, vilket är anmärkningsvärt då de som befann sig där torde ha haft sämst förutsättningar att ta sig upp till säkerhet.

Sammantaget återfinns därmed en gedigen grund att hävda ett utdraget förlopp, ett förlopp oförenligt med det officiella narrativet.

Förloppet i Detalj

Överlevande från däck 1, hyttavdelningen under bildäcket, rapporterade att vatten strömmade i korridorerna och in i hytterna innan slagsida uppstått. Och än mer viktigt, vattnet kom inte ovanifrån vilket varit fallet om bildäcket var källan. Personerna som befann sig nertill hade alltså förvarning, vilket förklarar deras överrepresentation bland det totala antalet som överlevde.

Nästa steg i förlisningen är vad som beskrivs som en plötslig, våldsam och kraftig krängning till styrbord. Det kan tyckas att situationen då urartat i hopplöshet gällande att någon skulle klara sig överhuvudtaget.

Så skedde dock ej, för vittnen anför att efter den inledande slagsidan återstabiliserade sig fartyget sakta och hamnade i ett nästan upprätt läge. Först därefter började, återigen sakta, fartyget luta på nytt och slutligen hamna på sidan och sjunka helt.

Det här förloppet förklarar inte enbart hur det fanns tid att sjösätta räddningsutrustning, utan även hur de med sämst förutsättningar att överleva ändå klarade sig.

Två Skilda Fall

Det uppenbara största misslyckandet med den officiella versionen är att ingen förklaring presenteras för det utdragna förloppet. Faktiskt är det tvärtom. I slutrapporten nämns inte med ett ord hur fartyget rätade upp sig efter första slagsidan eller att det fanns vatten på däck 1 innan dess.

Orsaken till det är klar. Som påvisats hade Estonia kantrat rätt omgående om ett flödat bildäck orsakat haveriet.

Christopher Sjölund