Robert Barestrand, det närmaste officiella vittnet och återupplivningsförsöken på statsminister Olof Palme

Här följer fortsättningen där Roberts närvaro på mordplatsen granskas. Som nämnts i föregående inlägg finns det skäl att återkomma till de tillströmmande behjälpliga ungdomarna, inledningsvis specifikt avseende uppgifter från Anna H.

I ett dialogförhör genomfört den andra april 1986 anför Anna H rätt motsägelsefulla uppgifter, varpå det bör utredas hur mycket av gärningsmannen hon egentligen uppfattade.

I förhöret blir det uppenbart att hon knappast kunnat avge en sådan detaljerad beskrivning av gärningsmannen som hon sedermera gör. Utdrag från förhör 02.04.1986:

FHL: Vi kanske ska fortsätta där, när det gäller mannen viker från platsen, ser du honom springa någon längre sträcka, eller ser du honom bara helt kort, någon eller några sekunder?

Anna H: Någon sekund bara.
FHL: Någon sekund?

Anna H: Ja.
FHL: Och då befinner han sig tre meter eller mera ifrån Lisbeth och Olof Palme?

Anna H: Ja.
FHL: När du ser mannen.

Anna H: Ja.
FHL: Ja. Hur, kan du bedöma hur många meter du ser honom springa sedan innan han försvinner ur ditt synfält?

Anna H: Ja en två, två och en halv, tre…
FHL: Två till tre meter? 

Anna H: Ja det är också svårt att avgöra. 
FHL: Och sen ser du honom inte mera?

Anna H: Nej och jag tänkte inte på det heller, hade jag vetat att det var någonting … 

Nedanstående utdrag mer eller mindre bekräftar att Anna H på sin höjd fick en glimt av gärningsmannen samtidigt som hon var på väg ut ur bilen. En möjlighet är förvisso att hon noterade en eventuell medhjälpare, något Robert hävdar är fallet. Men vidare till Anna H, där det mer eller mindre kan fastslås att hon på sin höjd knappt ens såg gärningsmannen, i enlighet med hennes egna utsagor:

Anna H: Ja att vad har hänt och så tittade jag mig omkring på platsen då såg jag att det var någon som sprang iväg, det här hände ju på bara någon tiondels sekund så att och då tänkte jag att vad konstigt att han springer från platsen och just springer, att, man springer inte från en plats där någonting har hänt och i så fall går man lugnt och sakta, då förstod jag på ett ungefär att det måste ha hänt någonting annat, det måste ha varit något rån eller något. 
FHL:  Den här mannen som springer, när du iakttar honom, då iakttar du samtidigt den här mannen som just tar mark och att kvinnan som befinner sig vid sidan hukar sig över mannen, du samtidigt denne mannen springande från platsen?

Anna H: Ja för att jag ser ju allting, det blir i samma blickfång. 
FHL: Det blir det.

Anna H: Ja behöver bara titta upp en aning så ser jag..
FHL: Du ser allt i ett skeende?

Anna H: Ja för jag sitter ju ner i bilen och då ser jag allting lite högre upp.
FHL: Har du någon uppfattning om hur långt ifrån den här springande mannen befinner sig den liggande mannen när du ser honom?

Anna H: Ja det är ett par meter, han förflyttar sig ju hela tiden så det är svårt att säga, men han var inte närmare än tre och en halv meter ifrån.
FHL: I vilken riktning springer mannen? 

Anna H: Uppför trapporna vid Tunnelgatan. 
FHL: Kan du se det från den plats där du sitter?

Anna H: Nej jag sprang ut samtidigt.
FHL: Han försvinner alltså?

Anna H: Ja.

FHL: Men första skeendet då ser du honom från när du sitter i bilen eller?

Anna H: Ja jag håller på och skall öppna dörren.
FHL: Du rusar ut, ser du honom springa sedan också?

Anna H: Nej sen tänker jag inte mera på det. 

Kan det vara så att Anna H helt enkelt förflyttade sig närmare mordplatsen i tid och rum än hon egentligen var? Det är en möjlighet som bör begrundas av flera skäl. Att hon skulle varit först framme av alla blir svårt att kombinera med hennes flyktiga observation av den eventuella gärningsmannen, då hon samtidigt uppger att Olof Palme redan var liggandes när händelseförloppet för hennes del inleddes. Likaså är det känt från alla vittnen som faktiskt såg Olof Palme falla att gärningsmannen avlägsnade sig rätt omgående. Med tanke på Anna H:s position vid tidpunkten för iakttagelsen, som hon beskriver i förhöret ovan, återfinns möjligheten att det inte var gärningsmannen hon observerade.

Vidare är en möjlig förklaring till hennes ”förflyttning” att försöka cementera tesen att hon var den som anlände först till den fallne Olof Palme, något som kraftfullt motsägs av hennes inledande förhör. Tack vare det noggrant genomförda dialogförhöret, som även finns inspelat, uppdagades de här avvikelserna för en genomgång.

Att Anna H däremot var den andra individen att anlända till Olof och fru Lisbeth Palme finns inga skäl att betvivla. Enligt hennes egen utsago befann sig då redan Olof Palme i framstupa sidoläge, vilket överensstämmer med Roberts uppgifter att han hjälpt fru Palme och sagt åt henne att det är bästa läget i och med att räddningstjänsten vanligtvis är på plats rätt omgående vid händelser som inträffar i stadskärnan.

Det finns ytterligare förhör med Anna H där hon bekräftar att det rådde oenighet om hur den svårt skadade skulle omhändertas. Och det är där, återigen, Robert kommer in i bilden. Utdrag från förhör med Anna H:

Anna H: Nej det var bara som ett surr, jag tittade bara upp den gången när jag såg henne och sen så tittade jag upp, det var någon som började rycka i benen eller någonting, i Olof Palmes ben och då så sa jag det att han låg så bra som han låg och så sa jag någonting vad håller du på med, för jag var ju så inne i mitt arbete men då tittade jag bara på armarna liksom att vad håller du på med och sen så fortsatte jag.

Robert uppger att han ifrågasatte den metod Anna H påbörjade och menade att, enligt egen utsago, att han påtalat att det var bättre att låta offret ligga i framstupa sidoläge. Dock är Robert noggrann med att påpeka att han inte var den som ”ryckte i benen”, utan endast protesterade muntligt, varefter han blev avsnäst av Anna H. Eftersom det aldrig gått att utröna vem som ryckte i benen, får Roberts historia här ännu en gång tyngd. Han hade lätt kunnat hävda att det var han, men han är bestämd på den punkten. Det har spekulerats i om det var Stig E eller Bengt P, men i alla fall den sistnämnda har aldrig hävdat att han agerade så. Likväl uppger Robert att Stig E redan avlägsnat sig från platsen när meningsutbytet med Anna H inträffade.

Ett mysterium i mysteriet så att säga, med det tyder på att det kan ha funnits en hittills oidentifierad individ, alltså någon som inte förekommer i utredningen, på plats och ville hjälpa till.

Länkar till relevant förhör i ärendet:

https://wpu.nu/wiki/Uppslag:E19-00-C

Vad som till synes börjar utkristallisera sig är att Robert mycket väl kan förankras på mordplatsen via externa vittnesutsagor. I kommande inlägg kommer det, som utlovats, att belysas ytterligare.