Dekorimamannen
-Robert förevisar hur Gunnar pekade åt sydväst över Sveavägen från hörnet av tunnelbaneöppningen på motsatt sida av före detta Dekorimabutiken. Robert gick över, som påtalats, och återvände för att ställa sig invid pelaren. Då observerar Robert en mörk figur med en walkie-talkie dyka upp bakom grinden till tunnelbanans ingång. Håkan som var i besittning av nycklar till dessa öppnar därefter grinden.
–Den mörka figuranten som dyker upp bärandes på en walkie-talkie stämmer överens med signalementet på den så kallade “Dekorimamannen”, såsom de “finska flickorna” beskriver individen ifråga. Vidare uppger vittnet John Wiklund ett liknande signalement på personen han såg vid samma tillfälle. Det kan därmed antas att Wiklund och “flickorna” noterat samma person. Varvid Wiklunds observation stämmer väl överens med Roberts förefaller det som om kvinnorna spegelvänt sin observation planmässigt. Dock finns således två av varandra oberoende observationer av ett signalement som överensstämmer med Roberts uppgifter, och i fallet Wiklund även själva platsen.
Vittnet Nicola Fauzzi och Robert
-En yngre man försedd med en ryggväska, hörlurar och en blå mockajacka passerar då makarna Palme på insidan, närmast fasaden. Han fortsätter därefter norrut.
– Håkan täckte mig här, jag bör inte kontrollera, tänkte han. – Men såg du Palme i samband med det?
– Ja!
Upplivningsförsöken
-Medan Robert befinner sig där anländer två flickor söderifrån. Samtidigt noterar han några manspersoner bakom honom, ståendes i hörnet. En av flickorna, Anna Hage, vänder då Olof på rygg och tillfrågar Robert: “Kan du det här?”, syftandes på HLR.
“Nåväl”, svarar Robert och börjar känna efter de nedre revbenen. Men, han anför också, “Det här borde vi inte göra”, för det är det som han hade lärt sig. Han noterar ytterligare personer ståendes bakom honom.
–Anna Hage nämner faktiskt det här utbytet i ett förhör hållet den andra april 1986. Enligt henne så utbrast någon: “Varför gör ni så här, jag vet att han skall ligga i framstupa sidoläge”. Vidare påtalar Hage att någon började “rycka i offrets ben”. Hage snäste då av den individen. Robert interagerade med Hage utan tvekan, men han var inte den som försökte omplacera den skadade Olof Palme. Det är därmed nästintill fastslaget att Robert var först på plats tillsammans med Hage, dock förblir identiteten på person som försökte ingripa okänd. Inget vittne har hävdats sig vara personen som “ryckte eller drog i Palmes ben”.
Det okända paret
-Samtidigt uppmärksammar Robert ett par inne på Tunnelgatan i riktning mot barackerna. Paret tycks observera vad som pågår. Robert noterar att kvinnan är längre en mannen såsom paret vilket tidigare hade anlänt. Robert tror att mannen kan ha varit chaufför, men uppger att han ser dem endast i ögonvrån.
-Även Hage observerade ett par i samband med att hon lämnade fordonet hon åkte i. Vid det tillfället befann sig paret norr om mordplatsen. Paret ifråga är än idag inte identifierade. Det kan därmed antas att det var samma par som Robert noterade inne på Tunnelgatan.
Mannen i beige fru Palme observerade
-Då Robert följaktligen blivit bortjagad gick han istället och ställde sig vid pelaren invid nedgången till tunnelbanan. Rolf kommer då norrifrån utmed Sveavägen efter att ha rundat kvarteret. Han var lång och smal, iklädd en “lång, flamsig rock, gulaktig beige i cowboystil”. Han bör ha varit den långe “beige mannen” som fru Palme beskriver, en man som föreföll avvisande till att hjälpa henne. Rolf kommer då fram till Robert och tar med sig honom: “Kom här nu”, sade han, varefter de fortsatte längs med Sveavägen söderut.
Robert utrop hörs av en oberoende grupp av vittnen
-De promenerar ner till hörnet där bussen står och fortsätter västerut på Gamla Brogatan. Vid ett tillfälle utbrister Robert: “Ni hade inte behövt döda honom!”.
-Det finns vittnesuppgifter i materialet som bekräftar att någon faktiskt yttrat dessa ord, tid och plats stämmer också väl överens med Roberts uppgifter.
Trappvittnet
-En individ med Roberts signalement ses röra sig uppåt i trapporna från mordplatsen av en äldre person, som utbrister “Hej på dig du”. Det är troligtvis när Robert testar trapporna på order.
Mordkulorna
-Under samma dag anlände de mordplatsen och lämnade av tre stycken något skadade blykulor, kulor som var något tunnare än de som faktiskt användes vid mordet.
-Fram till januari 1987 upphittades flera typer av ammunition i mordplatsens omedelbara närhet. Det här medförde att ledande tekniker i utredningen, Wincent Lange, intog ett ytterst skeptiskt förhållningssätt gentemot de “officiella kulorna”. Vid upprepade tillfällen torgförde han möjligheten att kulorna kunde vara droppade/utplacerade för att förvilla.
Mötet med polisen efter mordet
-Robert uppger under efterföljande samtal att han tror att det fanns flera poliser närvarande, samt att han därtill minns blomhavet.
–Att Robert minns blomhavet varande kvar understödjer hans minnesbild av att mötet med polisen inträffade relativt kort efter mordet. Blomhavet avlägsnades någon gång under våren, oklart exakt när.
Anna Hage
– Hage intervjuas i Länstidningen Södertälje den 2:a mars och då var ännu den unge mannen i hennes berättelse närvarande; “En kvinna och en yngling hukade över honom och jag insåg att något inträffat just innan”.
– I och med att det rör sig om en intervju genomförd av en journalist kan det anses att det Hage anför är hennes opåverkade minnesbilder av händelserna. Det med tanke på att stress- och nervositets faktorer torde vara betydlig lägre än vid ett regelrätt polisförhör.
-Hage hade även vid ett tillfälle under ett förutbestämt möte, mottagit vad som kan tolkas som en varning från en uniformerad militär. Mötet ägde rum på ett konditori i Södertälje i augusti 1988, närmare bestämt på dåvarande Stora Konditoriet. Den uniformerade mannen hade sagt, enligt vad Hage beskriver i sin egen bok , “30 år av tystnad”:
“Det är väldigt viktigt att fokus på fel saker inte förekommer. Vissa saker bör inte komma ut. Vi måste behålla lugnet i landet”.
–Uppgifter om vem den här individen var har klarlagts via dokument som offentliggjorts efter nedläggningen av förundersökningen år 2020. Individen i fråga förekommer i utredningen under pseudonymen “Privatspanare Mats”. Denne hade enligt egen utsago kontakt med Ulf Lingärde och har själv uppgett att det var han som sammanstrålade på konditoriet med Hage. Även om personens bevekelsegrunder för att uppvakta Hage är oklara, bör det omnämnas med tanke på Hages egna uppgifter i sin bok. Enligt “Mats” själv så presenterade sig han med namn under mötet.
-Precis när de passerat Kungsgatan observerade hon en liggande mansperson högerut (österut) på trottoaren. Hon erhöll intrycket att mannen möjligtvis drabbats av en hjärtinfarkt eller ett epilepsianfall , varpå bilen stannades och hon begav sig ut mot den liggande personen. Samtidigt noterade hon en person befinnande sig circa tio meter från den fallne mannen. Hon uppfattade mannnen -X- som varande i medelålders, mörk och bärandes en trekvartslång rock, alternativt jacka. Hon tror inte att mannen höll något i händerna. -X- försvann därefter in på en sidogata högerut.
-Här blir det tydliggjort att Hage endast såg gärningsmannen från sidan, vilket bör beaktas vid bedömning av hennes senare utsagor. Tidsmässigt finns även möjligheten att hon inte såg den verkliga gärningsmannen överhuvudtaget, utan en ytterligare person som avlägsnade sig efter att mördaren redan flytt undan.
-Fröken Hage kan inte delge några specifika detaljer gällande X, gärningsmannen, då det var rätt grumlig belysning runt om kring. Hennes uppmärksamhet låg på den skadade mannen, som enligt henne, föreföll vara djupt medvetslös.
-När Anna lämnar bilen observerar hon en kvinna ståendes intill den fallne mannen. Vidare fanns en yngling som upprätthöll sig vid mannens huvud. De två föreföll att fiffla med mannens huvud. Ynglingen invid den liggande mannens huvud var iklädd en blåaktig täckjacka, en jumper och jeans. Han hade ett smalt ansikte och var mörkhårig.
-Ett utmärkt signalement på Robert i klartext
Det står klart utifrån Hages förhör den 25:e april 1986 att samtliga observationer gällande brottsplats och gärningsman härrör från ögonblicket hon öppnade dörren till bilen och begav sig ut. Slutsatsen som därmed kan dras är att hon aldrig observerade någon person inne i gränden. Hage uppger själv tydligt att iakttagelsen härrör från tidpunkten hon steg ur bilen, samt att hon därefter koncentrerade sig helt på den skadade individen. Hon uppger även, vilket är viktigt att ha i åtanke, att hon hade ryggen vänd mot Tunnelgatan när hon placerade sig invid offret. Möjligheten att hon aldrig ens observerade den verkliga gärningsmannen bör därför övervägas.
Ynglingen och Estonia och de delar som kan bekräftas
Det utgör ett faktum att ett bombhot riktades mot M/S Estonia den 27:e september medan fartyget låg i Tallinns hamn. Detaljer kring det här är svåråtkomliga, men en möjlighet är att den svenska polisen förde vidare Roberts varning till sin estniska motsvarighet. Nästan med säkerhet kan det fastställas att Roberts samtal ägde rum på kvällen den 26:e september efter att M/S Estonia lämnat hamn. Möjligheten finns således att Roberts samtal är grunden till det emottagna bombhotet den 27:e september.
Det återfinns inga uppgifter om skottlossning under haveriets fortgång, dock utesluter det inget med tanke på omständigheterna. Emellertid existerar faktiskt en uppgift från en dykare som deltog i de inledande undersökningarna av vraket. På bryggan upphittades avlidna, bland dem den okände mannen i lila kostym. Individen ifråga hade observerats av passagerare tillsammans med fartygets två kaptener i en restaurang ombord. Dykaren ifråga hävdar att mannen hade klart synliga skottskador. Därmed kan det inte uteslutas att flera ombord föll offer för vapenvåld.
Om olycksorsaken var rättframt sabotage vore det naturliga tillvägagångssättet att förorsaka skador på skrovet under vattenlinjen. Den mängd och typ av utrustning Robert minns kan dock väl länkas till ett sådant förfarande. Tilläggas bör är att Robert även noterade dykutrustning.
En förklaring avseende EPIRB bojarna kan även möjligtvis utrönas från Roberts uppgifter. Om fallet var så att både vissa passagerare och besättningsmedlemmar var införstådda med vad som skulle ske, kan härvidlag den oförklarliga avstängningen av bojarna sättas i ett annat ljus.
Likaså den räddningsfarkost som observerades lämna katastrofområdet. Och som tidigare nämnts, tyder allt på att farkosten ifråga sjösattes i ett tidigt skede.
Till synes finns en hel del som förankrar Robert Barestrand i båda fallen som här tas upp, var och en får dra sina egna slutsatser naturligtvis.
Christopher Sjölund
No responses yet