Granskare eller Vilseledare?

Tredje Statsmakten

Här följer en artikel som granskar de kanske mest kända journalisterna som ägnat sig åt fallet mordet på Olof Palme. Media och journalistik är tillsedd at utgöra en ”en tredje statsmakt” med uppgift att, bland annat, granska den politiska makten. Men bör även den här makten sättas under lup? Finns det även sammanslutningar som undgår att nagelfaras? I fallet mordet på Olof Palme tycks det finnas fog att hävda just det och inte enbart gällande Robert Beestrands uppgifter.

Signalement på Gärningsmannen

Noterade idag att någon på Flashback återigen hävdat att utredningen uteslöt ”ljushåriga” gärningsmän, med den gamla klichén att Hans Holmér endast ville jaga kurder.

Från ledningsmötesprotokollen, som finns länkade i slutet av artikeln, är det känt att utredningen redan tidigt undersökte exempelvis nynazistiska grupperingar. Inte för att verka fördomsfull, men medlemmar i sådana grupperingar torde väl nästan uteslutande inneha ”svenskt utseende”.

Men för att återgå till det konkreta och händelserna på mordplatsen är det så att alla vittnen som säger sig ha noterat hårfärgen på gärningsmannen, inklusive fru Palme, beskriver en mörk hårfärg på den flyende mördaren. Ingen har väl, såtillvida det är känt, beskrivit en ljushårig flyende figurant.

Det bör påpekas att det naturligtvis kan ha funnits eventuella medhjälpare med helt andra signalement, vilket exempelvis beskrivningarna av vissa av W.T.-männen antyder, förutsatt att en eller flera av dem var delaktiga i mordet.

De Finska Kvinnorna

I förhören mes dem står det uttryckligen att ”Dekorimamannen” var en tanig och mörkhårig figur, som dessutom inte tränade på.gymmet, utan var där för att ”snacka”. Vidare beskrivs personen som relativt kort, ”ingen flaggstång direkt”, som en av kvinnorna uttryckte det

I programmen som Borgnäs tillsammans med Bresky producerade placeras trots det en blond jätteindivid, med vad som kan beskricas som typiskt finskt utseende, ståendes vid Dekorimahörnan.

Borgnäs påstår sig både ha läst kvinnornas förhör, samt även träffat dem. Varför förvränger han då, å det grövsta dessutom, kvinnornas signalementsuppgifter på Dekorimamannen?

Det riktias äve. kritik mot polisen för att de inte försöker finna ”gymfinnen”. Då blir det hela ytterligare än märkligare. Av den enkla anledningen att kvinnorna uppger att figuren ifråga försvann en kort tid efter mordet.

Självfallet blir det naturligtvis en omöjlig uppgift för polisen att röka ut individen närmare sex år efter mordet, när kvinnornas historia, via Bo Hall, kom till polisens kännedom.

Då föreligger än mer skäl att ifrågasätta Borgnäs handlande. Borde han inte insett detta om han säger sig talat med kvinnorna och tagit del av deras förhör?

Arne Irvells Eftermäle

Borgnäs fick tillgång till Irvells anteckningar efter Irvells bortgång. Det var enligt sonen en önskan från fasern. Borgnäs hävdar, utan en direkt hänvisning, att Irvell stöder hans ”SÄPO-spår”. Orsaken till att inte publicera materialet är enligt Borgnäs att han är osäker om det faktiskt var Irvells verkliga önskan.

Återfinns möjligen där uppgifter som inte går i linje med SÄPO-spåret? Så länge Borgnäs väljer att inte offentliggöra allt går det enbart att spekulera i bevekelsegrunderna för att hålla på materialet. Oavsett bör det omnämnas, då det rör sig om en välrenomerad journalist som Borgnäs de facto är.

Eva Rausings Uppgifter

Bakgrunden till det här fallet är att den i London bosatta Eva Rausing visade sig ha skrivit till både till Palmeutredningen, samt journalisten och författren Gunnar Wall. Allt uppdagades efter hennes död då den brittiska polisen genomsökte hennes dator och fann korrespondansen Rausing hade bedrivit. I korthet presenterade hon ett motiv och vem som anstiftde mordet på Olof Palme. Vidare uppgav hon sig känna rädsla då den utpekade individen återfanns i hennes närhet. Rausing skrev också, innan korrespondansen plötsligt upphörde, att om det händer henne något får det inte glömmas bort att undersökas närmare.

En Märklig Hantering

Gunnar Wall avfärdade sedermera allt i sin bok ”Konspiration Olof Palme” från 2015 med att ett ekonomiskt motiv, vilket Eva Rausing anförde, inte var troligt. Det helt utan att vidareutveckla tankegången. Wall nämner dock att familjen Rausing anförskaffat upphovsrätt på Evas skrivelser. Ett något märkligt förfarande då samma familj utmålade Eva som en psykiskt instabil missbrukare som inte kan tas på allvar.

Wall väljer istället att fokusera en ”mystisk vapenhandlare” och det redan då uttjatade Stay-Behind. Något deckarförfattaren Anders Jallai populariserade i sin roman ”Landsförrädaren”, redan fem år innan Walls alster publicerades. Det förefaller vara inte alltför långsökt att Wall låtit sig inspireras av Jallai och evighetsdiskussionerna kring Stay-Behind på forumet Flashback. Det är välkännt att i alla fall Jallai ägnat sig åt detta innan romanen skrevs.

Vilseledning Medelst Fokusskifte

Kanske är det här en studie hur en mörkläggning fungerar i praktiken, d.v.s. vrida bort uppmärksamheten från ett uppslag genom att anföra ett minst lika spännande teoribygge som tilltalar den intresserade allmänheten. En synnerligen effektiv metod då alla kan se vilka uppslag som dominerar debatten och vilka som hålls i skymundan, inte minst i media.

Christopher Sjölund